Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 394 -
— En försigtig och bra karl!
Herr Rudolf, som gjort ett uppehåll för att ge rum åt
hertigens anmärkning, hvilken han väl förstod skulle komma,
fortsatte :
»Jag gör derför allom veterligt, att om jag en gång
blir rik och om jag vill göra troligt, att min familj stammar
från furstehus, så ljuger jag.»
— Det var en lustig karl, en heders karl ! utbrast her-
tigen. Fortsätt!
»Om jag gör präktiga beskrifningar öfver de embeten
och egendomar, som min familj haft, så ljuger jag!»
— Yid djefvulen! Den mannen skulle jag velat ha
hos migl sade hertigen. — Nå vidareI
Herr Rudolf fortsatte:
»Om jag leder talet på den ridderliga uppfostran jag
fått af mina föräldrar, ljuger jag; och om jag talar om
min guvernör, om stora summor, som jag fått köpa lek-
saker för, så bör ingen tro ett enda ord deraf.»
— En bottenärlig man! sade hertigen.
»Om», fortfor herr Rudolf att berätta, »jag skulle före-
gifva, att jag bortslösat stora summor och med min börs
tjenat min herre, så är allt en gemen lögn.»
Här gjorde herr Rudolf ett uppehåll.
— Är det slut? sade hertigen.
— Ja, svarade herr Rudolf, den gode handsekreteraren
behöfde, som jag förut har han haft äran säga, icke detta
manifest. Lyckan, som han fruktade, undvek honom ; men
deremot var ett sundt förnuft hans dagliga sällskap.
— Bra, herr Rudolf, jag dricker er skål och äfven en
skål för den präktige handsekreteraren, hvilken, om han
vore här, skulle få en säker plats till döddagar hos mig,
ty ärliga och anspråkslösa män är det ondt om — liksom
de äfven äro af stort värde. — Höres konungen ännu ej af ?
— Nej, Eders furstlige nåde.
— Godt! Roa oss då med ännu en bit, herr Rudolf;
jag tänker, I, ädla herrar, ären lika glada som jag vid att
höra på den mångvettige riddersmannen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
