Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGILN’IONDE KAPITLET.
Frieriet.
B
tt halft år hade gått till ända efter tornéringen
vid Mälsåker, der allt sedan dess varit tyst och
stilla.
Riksrådet Eskil Torstenson vistades för till-
fället i Stockholm, der hans nya värdighet numera
ofta fordrade hans närvaro.
Junker Holger var nu återställd från sina skador
så pass, att han kunde gå uppe och han hade äfven
en gång varit ute. — Hans första färd hade varit
till Mälsåker, dit Torsten skjutsat honom i en släde;
ty nu var det vinter, Mälarens böljor voro. isbelagda och
höga snödrifvor betäckte jorden.
Det blef glädje på Mälsåker, när junkern kom.
Jungfru Helena dolde ingalunda för sin mor de känslor,
hon hyste för junker Holger, trots det att hon visste, att
fru Malin skulle bli bekymrad deröfver. Sjelf mottog fru
Malin honom, som om han varit hennes son, ty hon höll
ju äfven mycket af honom, hon beklagade hans olycka och
gladde sig öfver hans återvunna helsa. — Men hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
