Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 435 —
— Vakten er, stolts jungfru!
— Lemna mig, eller tillkallar jag mina föräldrars
tjenare.
— ■ Det är ej sed att så behandla en främmande rid-
dersman.
— Det är ej heller riddersmannased att utfara i hot
och svordomar mot en qvinna, minst mot en högboren
adelsjungfru och allra minst af allt i hennes eget föräldra-
hem, der riddersmannen blifvit mottagen som gäst!
— Ej ens en qvinna har rätt att förolämpa.
— Men att tala sannt!
— Sannt? I påstån — — —?
— Välan, eftersom I tvingen mig dertill, vill jag säga
er, att ingen man i hela Svea rike är mindre värd riddar-
kedjan och de gyllne sporrarne än I.
Riddaren stod stum.
— Ingen, ej ens den lägste man af edra tjenare,
är — — —
— Nej, håll!
— Jag är tyst! Men gå! Rid härifrån och visa er al-
drig mer för mina ögon!
— I ären sträng och orättvis, jungfru Helena; men I
skolen tvingas att återtaga edra ord. Jag brusar ej upp
till följd af eder grofva förolämpning; jag upphör ej heller
att älska er och jag svär, att 1 skolen en gång tillhöra mig
och ingen annan.
Han lemnade hastigt gemaket och jungfru Helena
skyndade sig åter upp till sin höganloftsbur.
Derifrån såg hon, hur herr Gustaf en stund derefter
lemnade Mälsåker tillsammans med sina män.
Måtte han aldrig mera återkomma, sade hon för
sig sjelf, måtte han aldrig återkomma! —
En stund efter sedan riddar Gustaf ridit från Mäls-
åker, kom det bud upp till höganloftsburen, attjungfru Helena
skulle inställa sig inför sin mor, hvilken väntade benne i
ett visst uppgifvet rum, der hon ofta plägade vistas med
sitt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
