Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 452 —
— Jag hoppas derpå!
— Välsignad vare ni och välsignad vare den stund,
då junkern i sin ångest sände mig hit med en helsning!
— Hvad befaller ni, stolts jungfru?
Jungfrun gick till dörrarne och såg efter, att ingen
lyssnare fanns. När hon öfvertygat sig derom, sade hon:
— Har du kraft att rida i natt till Stockholm, Torsten?
— Ja! Men minst två dagar fordras det för att komma
fram till staden i detta helvetes väder, äfven om man rider
öfver isen.
— Jag följer digl
Torsten och Bolla ryckte till på samma gång, när
jungfrun sade detta.
— I, stolts jungfru?
— Ja!
— I detta väder?
— Jag fruktar det inte!
— Gud signe eder. — Men eder far och mor?
— Se till, att ingen lyssnar vid dörrarne, Bolla, sade
jungfrun.
Bolla skyndade sig att efterkomma befallningen.
Ingen lyssnare fanns.
— Du måste hvila här, tills alla gått till hvila, Tor-
sten, och låta påskina, att du blir qvar vid Mälsåker i natt.
— Det skall jag, jungfru.
— Låt ej öfvertala dig att ligga i väpnarstugan, utan
lägg dig på höskullen eller i sadelkammaren.
— Som I befallen, stolts jungfru.
— När allt blir tyst, går du in i stallet och sadlar
din häst.
— Ja, jungfru.
— Du sadlar äfven en af min fars hästar. — Du kän-
ner kanske igen min snedsadel?
— Det gör jag.
— Lägg den på hästen och var redo, tills jag kommer
ned till dig. — Du leder då ut hästarne och lyfter mig i
sadeln, hissar ned vindbryggan och vi fly härifrån till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
