Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 47 L —
kant, att jag låtit jungfru Helena omkomma. Gråbenen ha
fått ett godt mål.
Men när han såg på Bolla, veknade hans hjerta något
och han tänkte på den lycka, han skulle kunna ha på jor-
den vid hennes sida. Och så kom han att tänka på sin
herre, junker Holger Svanteson, hvilken kanske nu mer än
någonsin behöfde hans tjenster, och i detsamma återkom
hoppet i hans själ.
— Blir det blott dager, kanske vi återfinna jungfrun,
mumlade han för sig sjelf.
Tigande redo nu Torsten och Bolla framåt, så fort ,hä-
starne kunde löpa.
Han höll fortfarande ett fast tag i betslet på hen-
nes häst.
— Om denna helvetes snöyra fortsätter efter solupp-
gången, blir det lika omöjligt då som nu att se något, mum-
lade Torsten.
Och så började det att ljusna något. Den korta vin-
terdagen började.
I soluppgången mojnade vinden af och snön föll inte
heller så tätt som under natten och hvart efter solen steg,
lättnade molnen och slutligen upphörde snöfallet alldeles
liksom stormen, molnen skingrades och solen framträdde
klar, upplysande det väldiga snöfältet.
Långt, långt i fjerran syntes stränderna, hvilka igen-
kändes på skogarne. Troligt är, att fjärden såg betydligt
större ut, än den verkligen var, tillföljd deraf, att allt var
hvitt af snö.
Torsten och Bolla höllo nu stilla och spejade åt alla
håll. Deras hästar voro nu fullkomligt lugna.
— Ingen jungfru, synes till, sade Bolla snyftande.
— Nej, svarade Torsten.
— Milde Herre Gud, hvad skola vi taga oss till?
— Jag vet inte.
— Hvar äro vi?
— Midt på Björkfjärden.
— Ha vi ridit i rätt riktning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
