Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 482 —
— Gnid blott på.
— Jag arbetar, så mycket jag kan.
— Yar inte rädd om skinnet, ligg . åt bara.
— Men om det går bål.
— Har ingen fara.
Bolla hade rätt, när hon sade, att hon arbetade, så myc-
ket hon kunde; ty den stackars flickan fäktade och gned
med en kraft, som var beundransvärd och hvilken för till-
fället var henne mycket nyttig, ty derigenom blefvo hen-
nes egna lemmar mjukare, än de varit de sista timmarne,
och värmen, som nästan alldeles öfvergifvit henne, kom åter.
Plötsligen utropade hon liksom i hänryckning:
— Jungfrun rör sig litet!
— Då kommer hon sig säkert, sade Torsten.
— Gud vare pris!
— Gnid händerna också.
— Ja!
— Och skaka på hela kroppen, så att blodet kommer
i riktigt omlopp.
— Blott jag inte gör henne illa.
— Nej, skaka ordentligt. Det är nödvändigt.
Bolla, som erfarit, att Torstens råd voro goda, gjorde
precis, som han sade.
Nu syntes det tydligt, att jungfru lefde. Men hon
hade ännu inte kommit till medvetande.
—- Hvad Karo är för ett troget djur, sade Bolla.
Hunden, som hörde sitt namn nämnas, gick fram till
Bolla och satte sin spetsiga nos alldeles invid hennes rika
hårkorg.
— Ja, Karo är en mycket förståndig hund, sade Bolla,
smeksamt.
Hunden gnällde och viftade med svansen liksom om
han velat tacka för berömmet.
— Kom hit, min gosse, får jag klappa dig, sade Tor-
sten och satte båda tyglarne om sin venstra arm.
Hunden gick fram till honom och Torsten strök med
den lediga handen öfver hans hufvud samt klappade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
