Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 484 —
— Jag mins intet. Men något ohyggligt har skett.
— Hjelp stolts jungfrun upp, Bolla.
Kammartärnan reste med mycken möda upp jungfru
Helena. Pion jemrade sig mycket. Hennes lemmar voro
ömma och stela.
—- Stolts jungfrun behöfver värme, föda och hvila, sade
Torsten. Låt mig lyfta upp eder i sadeln. Vi skola snart
hinna till en af öarne och der ta in i en bondstuga samt
sofva öfver der i natt.
— Hvar är min häst? frågade jungfrun, som för hvarje
sekund blef redigare.
— Han är borta., sade Torsten.
— Har han skenat?
— Jal
— Det var nog den otäcka hunden, som skrämde
honom.
— Nej, stolts jungfru. En trognare tjenare än Karo
finnes ej; hade ej han varit, skulle jungfrun frusit till döds.
Det är han, som visat oss till eder. Stolts jungfrun trillade
ur sadeln, när hästen skenade. I yrvädret i natt sågo vi ej,
.hvart hästen sprang. Men Karo, han öfvergaf ej sin her-
skarinna.
— Karol sade jungfrun.
Hunden kom fram till henne och fägnade henne samt
lät henne klappa hans hufvud.
... Tag din häst, Bolla.
— Skall ej jungfrun ha den?
– Nej, jungfrun är för svag för att sitta i sadeln.
— Hur skola vi då rida?,
— Jungfrun skall sitta framför mig på sadelknappen,
tills vi kunna inrätta oss på annat sätt. Du får krafla dig
upp i sadeln, bäst du kan.
Jungfru Helena var nu närmast att likna vid ett litet
barn, med hvilket man kunde handskas hur som helst.
Hennes besinning hade ännu inte fullt kommit åter. Hon
log åt allting och troligt är, att hon inte alls kom ihåg,
hvarför hon företagit denna vådliga ridt, som så lätt kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
