Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 —
stallplanen uppsatte en låg träbock och så börjades bestraff-
ningen under riksrådets egna ögon.
Början gjordes med brovaktaren.
Två karlar höllo honom och två andra slogo, allt hvad
de orkade, med mjuka käppar.
Karlen skrek och bedyrade, att han hade gjort sin
tjenst; men det hjelpte inte. Han skulle ha tjugu par spö
och innan dessa voro gifna honom, slapp han inte ifrån
bestraffningen.
Så kom turen till ryktarne och de öfriga stallknektarne,
hvilka fingo undergå samma bestraffning och till sist må-
ste väpnaren böja sig under sin herres färla.
Först när denna bestraffning var verkställd, blef riks-
rådet mera lugn och då befallde han, att väpnaren oför-
dröjligen skulle rida öfver till Hjortsberga med en skrif-
velser från sin herre.
Man hade nämligen sagt riksrådet, att man misstänkte
Torsten för tillgreppet.
Riksrådet skref en amper skrifvelse till junker Holgers
far och berättade honom, hur hans sons väpnare for fram,
beklagade sig deröfver och fordrade, att han skulle få sina
hästar och sadlar åter eller deras kontanta värde, samt att
junker Holgers väpnare skulle först spöas och sedan hängas.
Ginge man på Hjortsberga ej in på riksrådets fordrin-
gar, förklarades i brefvet, att allt umgänge mellan deras
familjer skulle upphöra och att riksrådet nog skulle veta att
genom konungens nämnd skaffa sig rättvisa.
Riksrådet befallde, som sagdt, sin väpnare att oför-
töfvadt rida till Hjortberga med dessa skriftliga helsningar.
Men då utropade väpnaren:
— Nådig herre I
— Hvad nu? sporde riksrådet. Vill du neka att full-
göra mina befallningar, så skall jag visa dig, att snaran
inte är långt ifrån din hals, lymmel 1
— Nådig herre! fortfor väpnaren och blef denna gång
inte afbruten. — Den största glädje har städse varit mig
att kunna fullgöra min herres befallningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
