Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 525 —
— Jag lät hugga ett hål i isen och nedsänkte deriåter-
stoderna af Frejas kropp.
— Det stackars djuret. Hvilken strid det måtte haft.
— Helt visst har den striden varit svårare än Helenas.
— Hvarför tror du det, fader? frågade ung Erik.
— Antagligen har Helena snart blifvit medvetslös ; men
hästen har kämpat till det sista.
— Gräsligt !
— Sedan resterna af det vackra djuret blifvit nedsänkta
i vaken, som jag lät hugga, befallde jag mina ryttare att
taga upp praktsadeln — och vi vände om hemåt.
— Det var således Helenas praktsadel, som jag såg en
af ryttarne föra på sadelknappen, sade ung Erik.
— Det var så. — Der är den, sade riksrådet och pe-
kade på sadeln, som svennerna lagt ned vid dörren till
aulan.
— Vårt sista minne af vår dotter, Eskil.
Sadeln skall göras ren från blod och sedan uppsät-
tas här på rustkammaren. — Arma dotter, som genom din
olydnad ådragit dig en fasansfull död och vår familj en
djup sorgi Dock, din ära är ej fläckad och ditt minne skall
varda ljust. Du var ljuset i hemmet, ditt minne skall nu
blifva det. Hellre ser jag dig död än vanärad. Guds frid
vare med din ande, dotter, och må Gud förlåta dig som
vi göra.
— Ja och amen! tilläde fru Malin sakta.
— Amen! hviskade ung Erik dystert. —
Det hade varit ångest på Mälsåker; nu var der frid,
men en dyster frid och låtom oss säga––––––en be-
dräglig frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
