Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 527
barnen för deras sånger en och annan penning, som de se-
dan delat med mig arme stackare.
Den gamle talade så trovärdigt och gossarne sågo älsk-
liga och goda ut. så att man ej ansåg sig kunna neka dem
inträde i staden. Ingen kunde tro den gamle blinde om
något ondt och barnen syntes vara oskulden sjelf, så men-
lösa föreföllo de.
De gingo fram öfver Jerntorget och in på Vesterlång-
gatan, der de stannade framför Mårten Skinnares hus och
hvarest gossarne samfäldt stämde upp:
Hvar har du va’t så länge?
— Lilla dotter kind! —
Jag har va’t i Bänne
Hos brodern min.
— A]’, aj, ondt hafver jag. —
Längre hunno de ej, förrän
Mårten Skinnare stack ut huf-
vudet genom luckan från sin
bod och ropade:
— Bort med er lata kreatur :
den der inte vill arbeta, han
skall heller icke ätal
— Jag är blind! sade gubben.
Men Mårten Skinnare ville
inte höra derpå, utan knöt sin
hand och sade:
- Lat man har långt mellan skeden och munnen.
Och efter uttalandet af den sentensen slog han igen
luckan.
— Låt oss gå härifrån, barn, sade den gamle blinde.
Och så gingo de vidare, till dess att de kommo till
Sven Vintappares källare.
De stannade utanför tröskeln och gossarne stämde upp
med sina skära röster:
När jag var liten gosse och tänkte, jag var karl,
Jag valde mig en flicka och fick hennes ja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
