Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 529 —
sjelfva, så framt de voro belåtna med porsöl och enbärsöl
samt icke åstundade det dyrbarare liibska ölet, hvilket kom
från Lübeck och hvilket blott de rikare höllo sig med.
Men Sven Vintappare tappade icke blott öl, han sålde
äfven i sin källare vin ur kannor åt törstiga kunder samt
hade tillika knackwurst och annat smått kram till tilltugg —
mot kontant betalning.
Och fader Svens källare var ständigt besökt af gäster.
An kommo dit ett par unga adelsjunkrar för att af
öfverdåd dricka tokayer, ett vin, som annars var afsedt en-
dast för hofvet och de högre embetsmännen. Men fader
Sven var allt för god affärsman för att icke sälja en och
annan kanna af denna dyrbara dryck och han visste då äf-
ven att ta betalt ett pris mycket högre, än hvad de stora
kunderna betalade, när de köpte ett fat af det omtalade
vinet.
An kommo till fader Sven ett par riddersmän för att
tömma några bägare rhenvin, än gingo dit några välaktade
borgersmän för att vid det billigare vinet kannstöpa i da-
gens frågor, hvarjemte landtjunkare, väpnare och svenner
äfven besökte Sven Vintappare för att njuta några fristun-
der under gladt skämt vid pokalers klang.
Det var derför ofta mycket folk hos Sven Vintappare,
hvilken sjelf var en hedersman. Han såg gerna glada an-
leten, men han tålde inga surmulna uppsyner och mången
fattig fick en och annan klipping af den godhjertade gub-
ben samt äfven en bit mat och en tår vin, som den kalla
årstiden var glödgadt, men svalt under den varma. Gubben
visste, hvad menniskan behöfde.
Lika litet som Sven Vintappare tåide surmulna upp-
syner, lika litet tålde han oordningar och så snart någon
syntes ha fått sitt »qvantum satis», det vill säga, så mycket
han tålde vid, kunde inte gubben Sven förmås att 1 ör guld
gifva honom så mycket som en fingerborg vin mera. Det
var derför högst sällan, som några oordningar förekommo i
Sven Vintappares källare och om de någon gång bröto. ut,
berodde detta ej på, att gästerna voro berusade, utan att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
