Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 531 —
en af de fyra junkrarne sträckande sitt hufvud långt fram
och seende på de hedervärda borgarne vid det andra bordet.
— Jo, det skall jag säga er, min granne junker, sva-
rade Bengt Handskmakare, det är Karin Månsdotter, hvil-
ken kallas så.
— Kungens fr — — —?
* Tyst, tyst! Inte ett ondt ord om den menniskan.
— Tvi den lede! utropade Pehr i Porten och slog sin
hand i bordet, der han satt bredvid Göran Helsinge; hvart
man kommer, får man höra talas om det der stycket. —
»Drottning Karin! Drottning Karin!» och aldrig är det an-
nat än »Drottning Karin!» —- Och likväl är hon ingen
drottning utan blott och bart en kammartärna, som är fa-
ger under ögonen.
— Se se, fader Pehr i Porten, utbrast Håkan Krämare,
hvilken alltid ville retas litet med Pehr i Porten, hvilken
hade mycket dyrbarare varor än Håkan och derför äfven myc-
ket förnämligare kunder än han, inte skolen I tala illa om
Karin Månsdotter. — Jag tänker, att om eder egen dotter,
som skänkt konungen så vackra döttrar, blifvit kallad för
drottning, så haden I intet haft något deremot.
Pehr i Porten blef tyst. Han tyckte inte om, att man
talade om hans dotter, hvilken var utomordentligt skön och
förut stått högt i gunst hos konungen, medan han var her-
tig samt skänkt honom två de allra vackraste döttrar. -—
Men sedan konungen fått se Karin Månsdotter, hade rike
Pehr Krämares ’ dotter blifvit alldeles glömd af sin höge
älskare.
— Godt vore, att kung Erik, hvilken Gud beskydde,
hade en sådan drottning som Karin Månsdotter, sade Matts
Skoflickare.
— Kanske det funnes mindre med galgar då på Brun.
keberget och på Åsöna, tilläde Måns Guldsmed.
— Karin stämmer konungen mildt, när den fördömde
»prestekläppen», den hin onde må anamma — — —
— Tyst! Tyst!
— Du pratar hufvudet af dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
