Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 548 —
af Göran Perssons kreatur trots sin riddardrägt. Det var
svartsjukan, som gjort honom så lågsinnad.
Jungfru Helena hade dragit sig bakom väpnarens rygg
för att ej bli sedd af riddaren, hvilken emellertid ej såg
åt det håll, der de stodo och der det föröfrigt var ganska
mörkt.
Hon ryckte Torsten i rocken och han gaf tecken till-
baka, att han känt igen riddaren.
— Låt oss gå, hviskade hon.
— Så snart vi kunna, svarade Torsten.
Han ville, att de skulle smyga sig bort, när ingen gaf
akt på dem.
Och på detta sätt fingo de höra, hvad riddar Gustaf
sade om junker Holger.
Jungfru Helena darrade i hela kroppen, Bollas ögon
tårades och Torsten skälfde af vrede samt hade mycket
svårt att bli så pass herre öfver sig, att han inte gick
fram till riddaren och tilldelade honom ett slag i ansigtet,
hvartill han hade god lust.
Emellertid blef riddarnes samtal mer än lofligt hög-
ljudt och Sven Vintappare nalkades dem för att stäfja de-
res bråk, innan han ännu kom att tänka på, att han skulle
kunna draga deras uppmärksamhet åt annat håll genom att
låta tiggargossarne sjunga, hvilket de med tacksamhet borde
göra, alldenstund han mättat dem och hans gäster gifvit
dem penningar.
Då passade Torsten på och tog jungfrun och Bolla be-
tydelsefullt i armarne och hastigt smögo de sig upp ur
källaren samt hade just hunnit upp på Vesterlånggatan,
när Sven Vintappare erinrade sig dem och sade ridders-
männen, att de borde lyssna till de små gatsångarnes visor.
Flyktingarne skyndade upp i en brink för att ej bli sedda
från vinkällarens dörrar, i händelse man skulle springa upp
ur källaren och speja efter dem.
— Hörde du, Torsten? klagade jungfru Helena.
— För Guds skull, kalla mig inte så, sade Torsten.
Säg morfar. — Ja, nog hörde jag. Blixtdonnerwetter ! En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
