Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 568 —
Tala, jungfru Helena, tala! Kanske jag kan hjelpa eder.
Men hvilka äro edra följeslagare?
— De äro min kammartärna och junker Holger Svan-
teson Grips väpnare.
— Junker Holger Svantesons — — —?
— O, jungfru Karin, I hafven rätt, då I säger, att en
förfärande olycka har inträffat.
— Kom, jungfru Helena, tag plats här och tala, tala
öppet, Chicot är en ärlig man och de olyckligas vän. Tala!
Hvad har händt och hvad önsken I af mig?
Hon förde jungfru Helena till ena sidan af rummet,
der hon satte sig ned på en bänk och drog jungfru Helena
till sig.
— I veten, jungfru Karin, att, när torneringen på Mäls-
åker försiggick, junker Holger Svanteson var förhindrad att
närvara och täfla om riddarsporrarne tillföljd af en skada,
som en motståndare vållat honom.
— I anförtrodden mig detta.
— Nu är junkern återställd. Men en ännu förfärligare
olycka har träffat honom. Kieldar Gustaf Stensson har nar-
rat honom hit till Stockholm.
— Gustaf Stensson Brahe?
— Ja!
— Narrat?
— Ja, jungfru Karin, på det nedrigaste. Junkern red
hit, men knappt kommen inom Söderport blef han fängslad
och förd till Smedjegården såsom riksförrädare.
— Hvad, I Guds namn, sägen I, jungfru Helena? Som
riksförrädare?
— Ja! Ja!
— Men hur veten I detta?
— Hans väpnare var med och var nära att sjelf bli
fasttagen. Men ban värjde sig och red ur staden samt till
Mälsåker för att till mig bära den förtviflade junkerns
helsning.
— Ar han skyldig?
— Han? Nej, jungfru Karin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
