Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 —
Nu voro de båda flickorna iklädda de kläder, som Ka-
rin lagt fram åt dem.
— Dessa drägter äro ej rätt passande och dessutom äro
de nog af en och annan igenkända. Visen er derför ej,
mer än I behöfven. Jag vill nu sjelf gå till Pehr i Porten
och tillhandla mig tyger till andra klädningar åt eder,
hvilka I skolen sy, så fort jag hinner hem.
De båda flickorna nego djupt för Karin Månsdotter,
hvilken lemnade rummet, sedan hon axlat en pelsbrämad
kappa och satt en med diamanter prydd barett på sitt
vackra hufvud.
När de båda flickorna blefvo ensamma, sade jungfru
Helena :
— Gud är med oss.
•— Ja, stolts jungfru. Den högste har ledt oss. Nog
har det varit pröfningar och faror under vägen; men rätt
ha vi kommit. Jungfru Karin Månsdotter är englagod och
om någon skall kunna rädda junker Holger, så är det hon.
— Ja, du har rätt.
-— Såg jungfrun, hur konungen, hela tiden stolts jung-
frun sjöng Liten Karin, höll hennes hand.
— Ja, visst gjorde jag det.
— Höga voro också de ord, som konungen sedan sade.
— Om ej så höga, så desto mera betecknande. Jung-
fru Karin är liksom — — — hon är värd, menar jag, sin
konuungs ynnest och skulle hon äfven blifva drottning, så
är det visst, att hon inte är ovärdig den höga ställningen.
— Ja! Gud signe henne.
— Jag undrar, hvad det blef med Torsten.
— Narren tog hand om honom.
— Juugfru Karin sade, att narren var en god menni-
ska och hon slöt förbund med honom i och för Holgers
räddning.
De sysslade något med sina kläder, hvarefter Bolla
sade:
— Jag undrar, hvad den dystre prokuratorn, ville
konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
