- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
594

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 594 —
ganloftsbur och sedau åter följa honom ned för trap-
porna.
Denna bekännelse af jungfrun var emellertid af föga
eller ingen nytta. Den ansågs af domaren endast och alle-
nast för ett konstgrepp, hvilket kärleken, som alltid är
uppfinningsrik, uppfunnit och — tortyren blef alltså, utan
att man tog det ringaste hänsyn till fångens otröstliga
älskarinnas böner och försäkringar, med all stränghet före-
tagen.
Under sådana omständigheter kunde det för den olyck-
lige fången, en yngling om vid pass 22 år och som jemte
plågan af sina marter äfven måste lida den tyngande van-
äran af anklagelsen, icke kännas svårt att hellre dö än att
fortsätta ett skymfadt lif.
Han uthärdade blott första profvet.
När man började med det andra utbad han sig, sedan
han tillstått allt, som man lade honom till last, såsom den
enda nåd, han ville begära, att man icke måtte dröja med
hans afrättning utan i stället om möjligt expediera honom
redan denna dag.
Men man lyssnade inte till hans böner, kanske hade
man en förnimmelse om, att det var en oskyldig fånge,
som man plågade, allt nog, man beslöt att spara hans lif
och så sattes han in i ett trångt fängelsehvalf i Drake-
tornet, der han behandlades som ett olyckligt rättvisans
offer.
Det var tortyr på tortyr, ehuru domaren ansåg det vara
en nåd, att man sparade fångens lif.
Emellertid hände det, att två röfvare blefvo insatta för
verkliga stölder, som de hade föröfvat och tillfället gjorde,
att de blefvo inrymda i samma hvalf som den förut om-
talade ynglingen.
Kedjorna, hvarmed de vore fjättrade, tilläto dem visser-
ligen inte att nalkas hvarandra, men de kunde likväl sam-
tala och de fingo derigenom veta inom kort, hvarför den
unge mannen blifvit dömd att dela samma öde som de.
Han berättade dem utförligt, hvarför han var anklagad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0598.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free