- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
600

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 600 —
Med en ynglings liflighet skyndade då den gamle herrn
fram till sin fru, hvars händer han fattade och kysste,
hvarefter han tryckte sina läppar mot hennes kinder. Och
i detsamma strömmade en varm glöd till deras hjertan lik-
som i fordomtid, då de för första gången omfamnade hvar-
andra och öfver hans läppar gingo följande ord:
— Hur lyckliga äro vi icke!
Den gamla frun såg på sin man allvarligt och hjert-
ligt samt sade med darrande stämma tydande på djup sinnes-
rörelse :
— Hvilken hafva vi det att tacka för?
— Vår kärlek! utropade den gråhårige mannen eldigt
och tryckte en smällande kyss på hennes hals, under det
att hennes kinder öfverdrogos af en glödande rodnad och
med mildt våld sköt hon honom från sig. — Det var alldeles
som för trettio år sedan, då de för första gången lågo i
hvarandras armar. Den der blixten af något liknande en
»mild vrede», om det tillätes oss att begagna ett sådant
uttryck, fanns då likaväl som nu.
Hon blef trumpen. Men han förstod sig så väl på
henne, hur hon skulle blidkas och utropade:
Du anser mig vara öfvermodig. Kanske jag är det.
Men hvems fel är det, om inte ditt? Är inte öfvermodet
ofta en följeslagare till lyckan? Derför förleder hon också
ofta barn och älskande till dårskaper och nojs, skämt och
lekar! Kan du neka till det? — Och hvar är min lycka
annorstädes än hos dig? -— Alltså är du orsaken till mitt
-öfvermod — hvilket skulle bevisas!
Frun såg upp på honom, det trumpna draget försvann
och leende skakade hon på hufvudet sägande:
Alltid den gamle skämtaren; alltid lik en storm-
vind.
— Som — hm! — blifvit förtrollad af en liten ros!
— Tror du verkligen på en sådan trollkraft hos kär-
leken — äfven då rosen vissnat?
Hvad säger du? Hvarför så allvarlig och bitter
just i dag? Hvad fattas dig, Anna? Hvad går åt min för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free