Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 604 —
att den skulle kunna serveras vid. vår nådige konung Eriks
eget bord.
— Du öfverdrifver, min vän!
— Nej, säger jag.
–- Oeh här hemma, hur får man inte rå sig sjelf. Ef-
ter måltiden får man kasta upp fotterna på en stol och för-
sjunka i drömmar vaken eller slumrande. —Mender borta
i Stockholm hos Sven Vintappare måste man lemna sin
plats, så snart man sväljt sista tuggan och så måste man
gå ut, antingen det regnar eller snöar. Allt är så oroligt
och hafsigt. — Nej, tacka vet jag att få vara i ro i sitt
eget hem, äta i fred den goda mat, du förstår anrätta, min
goda Anna, och njuta af det sköna hemlifvet.
— Stockholmsbesöket gjorde dig visst godt.
— Ja, ja, hemma är och förblir dock alltid bäst, min
gumma.
— Älskar du verkligen så mycket ditt hem?
— Ja, ja!
— Men dina vänner — — — tänk på dina vänner
■och forne vapenkamrater.
— Trösta dig, min gumma, jag har ingen längtan
Jill dem.
— Hur har du kunnat bli så förändrad?
— De åtta dagar, jag var i Stockholm, fördref jag mest
ibland gamla vänner hos Sven Vintappare. Det var mer
än tillräckligt för att kurera mig.
— Och dock har jag förut fått sitta så ensam här
hemma, då du som en örn sväfvat kring.
— Det var i min ungdom.
— Och i din mannaålder.
— Kanske! Men nu är jag gammal. — Sista aftonen
under min vistelse i Stockholm kommo mina vänner och
jag hos Sven Vintappare i en häftig träta, som, om vi varit
yngre, nog skulle ha slutat med svärdsslag.
— Gud sig förbarme!
— De höllo på utelifvet och jag på hemlifvet. De för-
fäktade den meningen, att det är en både behaglig och mun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
