Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 633
Junkern vände sig från honom illa berörd af hans sätt
att uttrycka sig.
Han knäppte sina händer och tryckte dem mot sitt
bröst, hviskande:
— Förbarma dig öfver mig, milde Herre Gud!
Han kunde inte vidare förmå sig att tala vid sin kam-
rat, förrän denna åter började tala till honom och helt visst
hade han inte bevärdigat honom med ett svar, så framt
icke ämnet för
det samtal, som
fältskärn nu
upptog, intresse-
rat honom.
— Kamrat,
sade fältskärn.
Junkern sva-
rade intet.
— Har du mi-
stat talförmågan
gormade fält-
skärn; godt 1 Jag
skall inte vidare
besvära dig, ehu-
ru jag nog tror,
att du liksom
jag längtar ef-
ter dagsljuset
och gerna skulle
vilja fly ur detta fördömda näste.
— Fly? utropade junkern.
— Se der, sade fältskärn, jag visste nog, hvar jag
skulle träffa på den ljudande strängen i ditt bröst, kamrat.
— Hur kunna tänka på att fly ur detta fasta hvalf?
— Ingenting är omöjligt, menar jag och nog kan man
väl bereda sig utträde härifrån. Jag har länge sökt ut-
fundera ett sätt dertill, men så länge jag var ensam, lät
det sig icke göra. Nu äro vi två och hålla vi nu
U‘
f, II’,,
WSs
;;i 1 ■ 1
bim
^2?—’ =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
