Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642 —
Åter gick den försigtige fältskärn upp och lyssnade
kring väggarne. Tyst som en katt smög han omkring i
hvalfvet och när han åter kom tillbaka till junkern, sade han:
•— Hör ni något ovanligt?
— Nej, svarade junkern. -
—- Mig tyckes, som om det vore någon här eller åt-
minstone i vår närhet.
— Det är helt visst oron eller råttorna — — —
— Kanske är det så.
— Ni har alltså tankarne fästade på karlen, som ut-
delar maten?
— Schyl Tala inte så högt!
— Jag hviskar ju blott.
— Jag tycker, ni skriker.
— Er fantasi är uppjagad, min vän.
Fältskärn lyssnade oafbrutet och lutade sig åt olika
håll och junkern, hvilken började tro, att hans olyckskam-
rat icke var vid sina sinnens fulla bruk, yttrade ingenting
för att få samtalet åter i gång.
Det uppstod derför en lång tystnad, under hvilken jun-
kern å sin sida lyssnade för att söka upptäcka något ovan-
ligt ljud. Men han hörde ingenting annat än tassandet och
pipandet af råttorna, hvilket han redan var så van vid att
höra, att han inte fäste sig dervid; ja, han skulle saknat
detta ljud, om det upphört; det var ju ändå lefvande varelser,
han hade kring sig i sin dystra fångenskap.
Först efter en lång stund hviskade fältskärn åter:
— Jag har noga lyssnat och jag tror, att jag misstog
mig förut. Det var nog råttorna och min egen ifver, som
skrämde mig.
— Det tror jag också.
-— Skola vi alltså hjelpa hvarandra till friheten?
•—- Om vi blott kunna.
— Vi kunna ju alltid försöTa.
— Och om vi misslyckas?
— Då väntar oss galgen eller bojorna.
— Må man då välja galgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
