Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 645 —
frihet har man kunnat beröfva mig; mitt lif kan man taga,
men min ära öfverlefver mig. Har ni aldrig hört våra för-
fäders tankedjupa lära om det goda ryktet, hvilket är det-
samma som den sanna äran?
— Nej!
— Då må ni höra den nu:
Bort dör din hjord,
Bort dö dina fränder,
Och sjelf dör du äfven;
Men ett vet jag,
Som aldrig dör:
Domen öfver den, som dog
Och ryktet om den,
Som sig ett godt förskafiat.
Hvad ha vi dermed att göra? sade fältskären.
Såsom de gamla lärde, så lär ännu religionen.
— Ni borde blifvit prest, junker!
Kanske jag borde det; hade jag blifvit en andlig
inan, så hade jag helt visst icke nu suttit här som en arm
fånge.
— Ni vill då inte rymma?
— Jo, men utan onödig blodsutgjutelse.
–- För friheten vågar man allt!
— Allt utom äran!
— Jag vill ej längre höra talas om er ära! Har man
inte rätt att stöta ned den, som går en i vägen?
- Jo, en fiende!
— Ar då ej fångvaktaren vår fiende ?
— Jag betraktar honom inte så.
Sök tränga er ut genom dörren, får ni se.
Det är en annan sak. Då är striden ärlig; men ett
lömskt öfverfall kan jag ej gilla. Skall karlen öfverfallas
och dödas, hjelper jag ej till dermed och föröfrigt äro mina
kroppskrafter ännu allt för svaga till en strid.
I farans ögonblick komma krafterna af sig sjelfva.
— Må så vara! Men intet lömskt blodsdåd!
— Men om vi blott binda honom?
MHH ■■■ ■■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
