Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649 —
— Ni svarar sjelf för
«dra gerningar ! Men säg
inte en gång till, att jag
-är fegI
— Ha, ha, ha! Ni ho-
tar!
— Jag vet att försvara
min heder 1
— Ni hotar mig; men
fångvaktaren–––––-
— Ni visar er som en
fiende och en fiende mö-
ter jag utan ruelse. Mina
krafter äro försvagade ge-
nom tortyren; men dock
skall jag uppbjuda all
min makt att försvara
mig och att straffa den, som vågar förolämpa mig!
Fältskären teg och såg på junkern, Slutligen sade han :
— Nu tycker jag om er! Yi skola vara goda vänner
•och hjelpa hvarandra, vill ni det?
— Dertill har jag förut sagt jai
— Godt! Må vi då ännu en gång söka efter en
jernbit!
De började åter leta.
Hela hvalfvet genomsöktes, utan att de båda fångarne
kunde hitta ett stycke jern i väggarne. De sträckte sig så
högt upp, de kunde och hukade sig ned ända till golfvet;
men alla deras bemödanden voro förgäfves. Hvarje fog
blef undersökt och hvarje sten likaså. — Men allt deras le-
tande var förgäfves.
— Skall det då inte finnas en enda liten jernbit i detta
hvalf, klagade fältskärn. Har då ingen arm sate varit fjätt-
rad vid dessa murar!
— Kanske en hvass stenskärfva kan tjena som knif,
inföll junker Holger.
— Ni har rätt, junker, derpå har jag inte tänkt. En
ftmn
mm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
