Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 664 —
komma utför trappan, som ledde ned till borggården, all-
denstund trappan redan fylldes af slottsfolk, närmade han
sig ett af fönstren, hvilket han slog ut och ropade, under
det att han stred en förtviflad strid, åt sitt folk att komma
sig till hjelp.
Hans män, hvilka väl kände igen sin husbondes stämma,
släppte utan betänkande hästarne och störtade med dragna
vapen in i slottsförstugan och trängde sig uppför trappan,
nedgörande hvar och en, som satte sig dem till motvärn.
Blodstänkta kommo herr Svante Holgersons män upp
i öfre förstugan, der deras herre fortfarande stred sin för-
tviflade och ojemna strid.
De höggo in på hans motståndare och nu blef striden
mera jemn, men på samma gång mera vild.
Döende och stympade män lågo i högar i förstugan
och ofvanför dem föllo svärdshuggen täta.
Slutligen segrade herr Svante Holgersons män och de
lyckades föra sin herre ned för trappan och genom nedre
förstugan ut på borggården, der de lemnat hästarne utan
tillsyn.
Der fortsattes striden med samma förbittring som förut.
Fältet var nu vidare och svärden kunde med mera kraft
svängas än i den trånga förstugan.
Med ett mod, som var beundransvärdt, stredo riddaren
och hans män; men det var dock omöjligt för dem att
vinna; ty prokuratorn Göran Persson befallde, att borg-
gårdens portar skulle stängas och dessutom strömmade till
så mycket folk, att riddaren och hans män slutligen hade
att strida mot en mer än tiodubbel skara.
Nederlaget var således gifvet; men riddaren ville sälja
sin frihet så dyrt som möjligt och hans trofasta män ville
hellre offra sina lif än öfverge sin älskade herre i farans stund.
Karin Månsdotter, som hört tumultet och förskräckt frå-
gat, hvad det betydde, bief af en darrande kammartärna
upplyst om, hvad det var. Hon skyndade då tillbaka in
till konungen, hvilken hon för ett ögonblick lemnat, och
kastade sig på sina knän för honom utropande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
