Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 666 —
— Guds död flicka I röt konungen och sprang fram till
Karin och grep henne, innan hon hunnit öppna dörren, i
armen samt slängde in henne i rummet. Jag är din herre
och konung 1 Frukta dig flicka 1 Det finns djupa hvalf i mitt
slott och Draketornet kan ännu rymma en uppstudsig tje-
narinnal Vakta dig Karin!
— Jag ber ej om nåd, qved Karin Månsdotter. Jag-
vet nu, att det ej är hos en konung, som jag tjenar, nej
det är hos en omensklig och blodtörstig tyrann. Se här
äro mina händer, träd bojorna öfver dem. Hellre för-
smäktar jag i ett mörkt fängelsehvalf, än jag tjenar den
konung, om hvilken man skall säga: Han skyddade ej sina
undersåtar; nej, han dödade dem eller beröfvade dem sin
frihet! — Fängsla mig herre! Min frihet är mindre värd än
den ädle riddersmans, hvilken ännu kämpar för sin frihet,
ja kanske för sitt lif. Här äro mina händer, träd bojorna
öfver dem herre; jag skall ej klaga, nej, jag skall ej klaga, jag
skall blott bedja för kung Erik, hvilken — O, min Gud —
blifvit förvillad till sitt sinne och ej mer vet, hvad han gör
och befaller. ■—- Jag skall i fängelset minnas den stolte
kungen, hvilken höjde den fattige väpnardottern upp till
sin sida och sade, att han älskade henne. — O, jag trodde
derpå, men jag glömde dock aldrig, hvem jag var. Derför,
när jag nu störtas ned i djupet, kännes fallet ej så bittert,
som det skulle göra, om jag varit född till höghet. Det
skulle så gå. Örnen lyfter sig på starka vingar upp mot
solen, men den stackars sparfven, som vill följa honom på
hans stolta färd mot himlens blå, förtröttas och blän-
das, samt faller vanmäktig åter till jorden. — Så är det
också nu med mig, — Jag har varit nära solen och jag
har varit afundad af mången; men nu skall jag försvinna.
Snart skall ingen mera minnas mig. — Obemärkt skall jag
dö i mörkret, och om någon sedan skall komma att min-
nas mig, blir det blott under medömkan, kanske under för-
löjligande af väpnardottern, som trodde sig vara älskad af
landets herre och konung!
— Karin! sade konungen mildt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
