- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
682

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

682 —
— För mig finnes ej längre några öfverraskningar, sade
junkern.
— Ej heller för mig; men ej är det troligt, att trä
skall hittas under golfvet.
— Hvarför ej?
Skulle man verkligen en gång ha lagt träfyllning
derstädes, bör den nu vara alldeles förvittrad.
— Golfvet kan ha blifvit lagadt på senare tid.
— I sådant fall ligga nog de stenar, som då blifvit in-
satta, fast och stadigt, så att vi ej kunna bryta upp dem.
— Deri har ni rätt, derpå har jag inte tänkt.
— Vi kunna ju i alla fall se efter.
Det icke blott kunna vi, utan vi skola äfveu göra
det. Ty om vi också inte hitta något trä, så kunna vi
finna andra för oss vigtiga ting der, hvilka kunna vara oss
af oberäknelig nytta.
De började åter att vända upp och ned på de golfste-
nar, hvilka voro lösa. Det vill säga, de hoppade öf-
ver dem, som de en gång haft uppe ur sina lägen och
de visste fullkomligt väl, hvar de hade att finna dessa
stenar.
Det gick nu ganska lätt för sig för dem att göra denna un-
dersökning, ty de hade nu jerntenarne, med hvilka de kunde
vända upp stenarne.
Ingenting anmärkningsvärdt fanns emellertid der och
de började inse, att de gjorde sig fåfäng möda och endast
drogo ut på fängelsetiden genom detta sökande.
Emellertid ville de inte upphöra dermed, förrän de vändt
upp alla lösa stenar i golfvet.
När detta var gjordt och intet funnet, sade junkern:
— Vi måste alltså gripa till andra medel.
— Bordet får nog släppa till en slå.
Om det blott stode invid väggen, kunde man lättare
dölja tillgreppet, men som det nu står, är man alltid i fara
att bli upptäckt, just derigenom att fångvaktaren alltid går
fram till det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free