- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
685

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 685 —
jag tänker inte vidare derpå, då ni icke blott vill vara med
derom, utan till och med är färdig att hindra mig att af-
färda karlen till andra verlden
_ jÿfà, hvad menade ni då med, att ni tänkte på ben-
kammaren under golfvet, om hvilken ni nu talar med en lik-
giltighet, som är förvånansvärd för den, som förut sett er
fasa för detta underjordiska rum med sina dystra samlin-
gar af menskliga qvarlefvor.
_ Man vänjer sig vid allt här i verlden, junker. Jag
tänker inte vidare på dessa benknotor och skallar, hvilka
ju icke kunna göra en mask för när, der de ligga. Men
_. det är märkvärdigt, hvad nöden kan verka uppfmngs-
rikt på menniskan — det flög i mitt hufvud, att dessa ben-
samlingar kunna vara oss till nytta.
-, På hvad sätt då?
— Om vi skulle hemta upp ett ben och använda det
till munkafle åt fångvaktaren, så sluppe vi att karfva på
bordet.
— Men vid himlens Gud, hvad säger ni, karl! Hvilken
råhet. — Tvi! Jag afskyr er och jag nästan föraktar mig
sjelf, för att jag gjort gemensam sak med er i dessa rym-
ningsplaner. — Edert sista yttrande är mig så vämjeligt,
att jag ej har ord derför.
— Sköt er då sjelf! Jag rymmer ensam! Men hindra
mig inte, om ert lif är er kärt.
— Ni hotar också!
— Mins, att jag har min fulla kraft, då ni deremot
tack vare herr prokuratorns sträckbänk är kraftlös.
_ Jag vet det; men jag fruktar er inte lika litet, som jag
fruktar för att dö. — Se här mitt brö3t! — Stöt till!
Junkern ref upp sina kläder och blottade sitt bröst.
Fältskärn studsade. Detta hade han inte tänkt. Det
var så långt ifrån, att han ville döda junkern, att han i stället
på det ifrigaste önskade, att hans helsa skulle tilltaga.
Skulle junkern dö i fängelset, vore det mer än antagligt
att just hans medfånge, skulle få skulden derför och bli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free