Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 687 —
— Det är också min åsigt, svarade junkern.
— Jag skall krypa under det, kanske jag kan hitta en
slå, som är temligen osynlig.
— Icke är det väl antagligt, att fångvaktaren skall titta
under bordet och märka, att en träbit blifvit bortbruten
derifrån.
— Vi skola hoppas det.
— Till verket dål
— Jag skall lägga min jacka på golfvet, så att spå-
norna falla på den, om någon bit kan brytas loss.
Fältskärn tog af sig jackan och lade den under bordet
samt kröp sedan sjelf under detsamma med knifven mel-
lan tänderna.
— Finner ni någon lämplig slå? frågade junkern.
_ Nog finnas slåar, men de äro alldeles för stora.
— Man kan väl skära sönder dem efter behag.
— Tänk på spånorna.
— Vi ha intet annat att göra.
— Nej, jag vågar inte.
— Men då strandar ju hela vår plan.
— Vi måste tänka ut ett annat medel.
— Vi ha tänkt så mycket förut och inte funnit något
bättre.
__ Det kan inte hjelpas; vi måste atstå från bordet och
jag vet nu ingen annan råd, än att vi få göra en kafle af
tyget i madrasserna.
_ Det är så mycket anlitadt förut och madrasserna
falla alldeles sönder, om vi taga mera tyg ur dem..
— Det är dock det enda, vi kunna göra. — Vi få taga
af sidorna åt väggarne samt sno hop det tyget till rep hvilket
vi förse med knutar lagom stora för att rymmas mellan en
karls öfver- och underkäk.
Junkern blef illa till mods. Han var ej nöjd med detta
och fruktade för, att de inte skulle kunna få en tillräckligt
säker bindel på detta sätt; och det var nödvändigt, att vak-
taren hindrades från att skrika.
Fältskärn kröp emellertid åter fram från bordet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
