Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 694 —
ännu hvilade på blomsterbädden och ej kunde resa sig från
densamma.
Hon räckte honom sin hand och genast återkom all
hans lifskraft och hans dräkt förvandlades till en praktkläd-
ning, hvars make han aldrig sett.
Han sprang jublande upp, slog sin arm kring jungfruns
lif ock tryckte sina läppar mot hennes.
I detsamma ljöd genom rymden ett ackord, hvilket
var skönare än all den förutvarande musiken.
— Helena1 sade han.
•— Holger! svarade hon.
— Hvar äro vi?
— På den rena kärlekens stjerna!
— Ljufva flicka!
— Älskäde Holger!
— Hvem har fört oss hit?
— Vår kärlek!
— Vi voro skilda.
— Ingen skall skiljas oss mer.
Det susar i rymden.
Det är vår skyddsande, som kommer, tyckte han,
:att jungfru sade och pekade uppåt. Och se der log mot
dem Karin Månsdotter i sin stjerna ett soligt leende.
Och så slutade drömmen.
När junkern vaknade nästa morgon, kände han sig
ovanligt styrkt af sömnen, som sista delen af natten varit
lugn och välgörande. Visserligen voro hans lemmar stela,
men de värkte dock icke och han kunde utan olägenhet vända
på sig, samt kände, att han skulle kunna resa på sig utan
synnerligt stor svårighet.
Han låg ändock qvar på sin bädd.
Hvilka underliga drömmar jag drömt denna natt, tänkte
han. Jag minns dem båda så väl, som om jag i verklighe-
ten uppleft dem. Hur gräslig var den första och hur ljuf
och praktfull den senare. — Hvad kunna de betyda. — Jag
såg Helena, hvarpå jag inte undrar, alldenstund hon stän-
digt är i mina tankar. Men jag såg äfven Karin Måns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
