Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 709 —
den idén att mörda junkern för att bemäktiga sig hans
kläder.
Man kan verkligen ha rätt att tänka hvad som helst
om en person med fältskärns karaktär.
Junkern fick sin bön uppfyld. De mötte ingen men-
niska på Käpplingeholmen, men väl funno de båtar.
De togo en, i hvilken något fiskedon låg. Fältskärn
förklarade, att det vore bra att ha sådana med sig. Dess-
utom bröt han sig in i en af sjöbodarne och tillegnade sig
en yxa.
— Den här bör bita på en bondskalle, sade han och
svängde med yxan, hvilken han derefter tog med sig i bå-
ten, der junkern redan förut satt. Båten sköts ut och fält-
skärn satte sig vid föråran, akteråran fördes af junkern,
hvilken emellertid genast visade sig vara alldeles för svag
för att kunna ro tillsammans med fältskärn, som derför tog
båda årorna.
— Komma vi blott ur lä för Käpplingeholmen, så
hissa vi segel, förklarade fältskärn. — Det låg nämligen
ett segel i båten.
— Kan ni föra segelbåt? frågade junkern.
— Kan jag inte, så lär jag mig väl.
— Om båten stjelper — —
- Tyst!
•— Hvad är det?
— Jag tycker mig genom blåsten höra mennisko-
röster.
— Jag hör intet annat än stormen.
— Väl vore, om vi vore ur lä för holmen. Vinden blir
då förlig. Jag kan inte kryssa.
— Tror ni, att vi äro förföljda?
— Det är då inte omöjligt åtminstone.
— Nu äro vi snart ur lä.
— Sätt upp masten, junker.
Junker Holger sökte att få upp masten, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
