Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 713 –
gon mot sig. — Dock, henne kunde han ej rödja ur vä-
gen. Hon var konung Eriks ljusalf och blott i hennes
sällskap kunde konungen ännu — vara glad.
Ja, konungen kunde verkligen ännu vara glad, men
endast i Karin Månsdotters sällskap. Chicot kunde inte vi-
dare roa honom, så framt han icke fick lyssna till hans sa-
gor i Karins sällskap och med sitt hufvud hvilande i hen-
nes knä. Konungen slog ännu någon gång på sin luta,
men han rörde den aldrig, så framt inte liten Karin lyss-
nade till honom. — Och han erkände sjelf, att hon var
hans lif och glädje.
Blef konungen vred, kunde ingen kalla honom till be-
sinning utom Karin, hvilken mången gång fick af konun-
gen mottaga de svåraste beskyllningar — hvilka han dock
snart ångrade och försökte godtgöra genom kärlek, tillgif-
venhet och förtroende till den ljusets engel i qvinnohamn,
som han sjelf lyft upp till sig.
Ofta reste konungen till Upsala i Karins sällskap.
Han läste der i stjernorna; ty han var en framstående
astrolog och delade sitt tidehvarfs öfvertro om stjernornas
betydelse för menniskorna. Det var i stjernorna han läste,
att en ljus man skulle eftersträfva hans krona.
Och han trodde derpå med en tillit, som varit värd nå-
got vida högre.
Hertig Johan, hvilken ännu satt fängslad på Grips-
holm, var ljus och honom misstrodde han; men han fruk-
tade honom ej, ty han visste, att ingen utan hans egen be-
fallning skulle våga öppna portarne till hertigens fängelse.
— Han eftertänkte derför, om någon framstående man inom
riket vore ljus. Och han mindes en. Denne var den ädle
Nils Sture, svenska adelns stolthet.
— Den ljushårige herr Nils tyckes mig vara en riks-
förrädare, sade han åt Karin Månsdotter.
— Herr Nils är ju svenska adelns ädlaste blomma,
invände Karin. Sturehuset har alltid varit sitt fosterland
troget.
— Denne Nils tikar efter min tron, invände konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
