Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 721 m
Jag skrek till och genast fick jag svar.
Mina tårar började rinna och jag kände en ångest,
som om jag vore förföljd af glupande ulfvar eller gräsliga
odjur.
När jag torkat ögonen och såg upp, märkte jag, att jag
stod alldeles midt för grottan, dit månen lyste in. Det var
så ljust derinne, så hade jag aldrig sett grottan förut. Hon
hade aldrig förr varit så ljus. Vattnet från bäcken, som
brusade in och ut genom grottöppningen, glittrade i månske-
net som det renaste silfver och jag kom att tänka på en
gammal sägen, som jag hört, att trollen i bergen spinna
silfver- och guldtrådar. Nu var jag säker på, att det var
silfver, jag såg, att det var trollets boning i grottan, hvil-
ket vi barn ofta sins emellan sade.
Inom kort blef jag varse något ännu märkvärdigare,
något, som jag aldrig förut sett.
Ofver bäcken höjde sig en hvit slöja nästan genom-
skinlig. Den var ej stilla, den höjde och sänkte sig öm-
som och när en starkare vindfläkt kom, skingrades den
för ett ögonblick, men återkom derefter lika hastigt.
Min hemliga fantasi skapade i denna rörliga slöja lef-
vande varelser. Det var älfvor, som dansade, menade jag.
Far hade talat om skogsrå och sagt, att de voro onda
varelser, hvaremot älfvorna voro goda.
Detta måste vara älfvor, menade jag och jag kände
mig lugnare, när jag tänkte detta. Det var en trygghet att
vara i närheten af goda varelser.
Men när jag blickade in i skogen och såg mångub-
barna, ryste jag åter. De voro visst skogens rå.
Jag var således i en ständigt tvekande sinnesstämning
och jag tyckte mig vara prisgifven åt striden mellan goda
och onda makter.
Emellertid hade slöjan öfver bäcken stigit allt högre
och högre och snart täckte den mer än hälften af öppnin-
gen af bergtrollets grotta. Men jag såg likväl grottan, ty
månen sken genom slöjan, hvilken fortfarande var ganska
tunn. Vattnet i grottan skimrade genom slöjan och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
