Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 733
— Da vill väl inte säga, att — — att
— Jo, jag vill säga, att det är just för er, jungfru
Helena, som riddaren nu iordningställer brudgemaket.
— Du yrar, Torsten!
— Jag vet, hvad jag säger. Undra derför inte på,
att min hand knutit sig och att svärdsklingan suttit löst i
skidan, när jag hört sådant. — Guds död!
— Men riddar Gustaf vet- ej, hvar jungfru Helena
uppehåller sig, sade Karin Månsdotter.
— Den skurken är listig som en orm och han har allt
igenkänt jungfrun under hennes förklädnad. Pass på, att
inte en vacker dag jungfrun försvinner, utan att någon
vet, hvart hon tagit vägen.
— Milde Gud!
— Men jag vet det, jag, fortfor Torsten, hväsande fram
orden mellan tänderna. Jag vet det, jag! Och väl skall
jungfrun bli förvarad, om jag inte skall återta henne åt
min herre!
— Trogne Torsten! sade jungfru Helena darrande.
— Ar då jungfru Helena igenkänd af någon här på
slottet? frågade Karin Månsdotter ifrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
