Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777 —
— Fader! Fader! klagade jungfrun.
— Förbannelse öfver dig, synderska mot det ,heliga-
ste af allt! Förbannelse öfver dig för den sorg, du gjort
dina föräldrar! Vi ha sörjt dig som död! Må du vara död
för oss, fastän du lefver, låga, eländiga varelse!
— Förbarmande! bad jungfrun.
— Förbarmande med dig, som ej haft förbarmande
med din mor, din far och din unge broder? — Nej! För-
bannad vare du!
— Jag är oskyldig, fader, oskyldig! ropade jungfrun
utom sig.
— Fräcka lögnerska! stormade riksrådet. Må Gud för-
låta dig i sin outtömliga nåd; förbannad vare du dock på
jorden af din olycklige fader, du ovärdiga dotter till en
ädel moder!
— Fader! Fader! bad jungfrun.
Men riksrådet vände sig ifrån henne och fortsatte sin
väg genom folkhopen, hvilken nu aktningsfullt väjde för
honom.
Man såg i honom en förfördelad fader och det var
sorgens majestät, som förmådde pöbeln att sjelfmant öppna
väg för honom.
Karin Månsdotter hade icke kunnat förmå stilla konun-
gens sinne och djupt bedröfvad hade hon derför begifvit
sig till sina rum, der hon träffade Bolla, hvilken hon un-
der tårar anförtrodde, att riddar^Svante Holgerson blifvit
afrättad, att junker Holger lyckats fly från Draketornet och
att konungen i ett anfall af raseri dömt jungfru Helena till
skampallen.
Min jungfru på skampallen! utropade Bolla i hög
grad förskräckt.
Tyst, tyst för Guds skull, varnade Karin. Väggarne
kunna ha öron. Förråd dig inte, att icke äfven du blir
gripen.
mhhhhhh^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
