Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 889 —
— Hvilka tidningar medför du då?
— Onda tidender, herre konung.
— Onda, säger du, sade konungen och hans hy mörk-
nade, hans ögon började blixtra, under det att drottningens
hy bleknade.
— Ja, herre konung.
— Danakungen — — —
- Nej, herre konung 1 Edra bröder hertigarne Johan
och Carl ha samlat en stor krigshär, med hvilken de draga
upp mot landet och skola snart vara här utanför Er huf-
vudstads murar.
Ett utrop af smärta banade sig öfver drottningens
läppar vid dessa ord af väpnaren.
Alla gästerna vid den kungliga taffeln visade sin af-
sky och fasa och konungen sjelf slog handen i bordet och
utropade:
Guds död! Det är så Johan belönar mig för mitt
ädelmod att öppna fängelset för honom!
— Jag sade i underdånighet Ers majestät, att så
skulle ske, yttrade Göran Persson; men Ers majestät trodde
mera på fagra qvinnoläppar än på en bepröfvad stats-
mans ord.
— Intet ord om–––-— konungen afbröt sitt tal till
Göran Persson och vände sig till den ännu knäböjande
väpnaren :
— Har du ej misstagit dig, min vän, sade han.
— Nej, herre konung. Hertigarne hafva värfvat myc-
ket folk.
— Hafva de ej velat värfva äfven dig!
— Jo, herre konung?
— Och du?
— Jag har vägrat strida under deras fanor.
— Hvarför?
— Jag har lofvat min konung tro och ett löfte kan
inte brytas af hederlig man.
Då steg konungen upp och lade sin hand på väpna-
rens hufvud sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
