Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 920
— O, fader! Fader! suckade fru Helena och sträckte
armarna mot honom.
— I tagen fel, säger jag, fortfor han. Jag eger ingen
dotter. Jag har egt en dotter, men hon är död.
— Dyre fader! Kan du ej förlåta mig, att jag af kär-
lek öfvergaf mitt hem? Älskade fader!
Missbruka inte detta ordet »fader». Jag har ej mer
någon dotter.
Kännen I ej Eder dotter, herr Eskil, sade nu herr
Rudolf Björnson.
O, I ären ej så hård, herr Rudolf, sade Helena.
I fördomen mig ej.
- Nej.
—• Ack, helsa min moder.
— Det skall jag.
Helsa det stolta Mälsåker, min barndoms paradis.
— Jag skall det.
— Säg mitt namn, vid Silfverkällan.
— Det lofvar jag.
— Hviska det åt Manfreds sten.
— Äfven detta skall jag göra.
— Helsa min broder, den lille Erik.
Er bror är ej liten längre, han är en smidig jun-
ker och kan föra svärdet, samt är nu iklädd rustning med
i hertig Carls trupper.
Kom herr Rudolf, sade nu herr Eskil, hvilken fann,
att trängseln i dörrarna upphört.
— Skolen I ej helsa Eder dotter?
Herr Eskil ville icke höra på denna fråga utan gick
ensam ut.
— Grymme fader, sade fru Helena.
En gång kanske den stränge riddarens hjerta vek-
nar, sade herr Rudolf.
— Gud gifve, att I spådden sannt herr Rudolf.
— I bären frugadräkt?
— Jag är äfven gift.
— Med junker Holger Svantesson?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
