Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 922 —
— Med riddar Holger herr Rudolf. Vi blefvo vigda
i rikssalen här i Tre kronors borg på Hennes majestät
drottningens kröningsdag, sedan Holger först derstädes af
Hans majestät konungen blifvit slagen till riddare.
— Farväl, fru Helena, jag måste gå.
— Farväl, herr Rudolf! Ack helsa till mitt kära Mälsåker.
— Jag har lofvat det.
— Och helsa till min moder! Må hon ej glömma, att
hon har en dotter.
Nej, fru Helena. Fru Malin Soop glömmer ej det.
Många tårar ha af saknad efter Eder runnit utför hennes
kinder, många suckar ha för Eder skull höjt hennes bröst.
Kan det göra Eder en glädje, vill jag säga Eder, att hen-
nes famn alltid skall vara öppen för hennes dotter.
— O, ljufva ord! Tack! Tack! Gud välsigne Eder,
herr Rudolf!
Hon fattade hans båda händer och tryckte dem hårdt.
Ögonblicket derefter hade herr Rudolf lemnat salen.
Fru Helena var alldeles ensam i det stora rummet.
Hvarje steg, hon tog, upprepades af Eko, så att hon för-
modade, att flera menniskor voro inne i rummet. Hon
vände sig för den skull åt alla håll för att se efter, om
hon kunde finna någon; men hela salen var tom. —
Då trodde hon, att osynliga andar omgåfvo henne och
hon kände en gruflig beklämning. Hon ville ropa; men
hon kunde icke pressa fram ett ord öfver sina läppar.
Hon vände sina blickar mot de kungliga personernas
troner och se, det glimmade der som af eld.
Att detta berodde derpå, att solen låg in genom fön-
stren och att solstrålarne hoppade från den ena förgylda
siraten till den andra, gjorde hon sig ej reda för. Hennes
förskrämda sinne gaf henne icke ro till några reflexioner.
Hon var illa ankommen, af hvad hon hört talas i dag
om alla ohyggligheter och om Göran Perssons utlemning
till hertigarne; och hon var äfven upplöst af sorg öfver sin
faders hårdhet att icke vilja kännas vid henne och förlåta
henne, för det att hon en natt smög sig från Mälsåker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
