- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
936

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

936 —
hvilket trångmål Eder konung blifvit bragt. Rådslagen
här om, bvad jag bör svara hertigarne. Jag förlitar mig
på eder, gode herrar, att I efter bästa förmåga och förstånd
dömen och råden i denna sak.
Ers majestät, svarade herr Hogenskild Bielke, allt
hvad redlighet och goda samveten kunna åstadkomma, har
Eders majestät att vänta och fordra af oss, Eders majestäts
högst betrodda män.
Jag förlitar mig på Eder, gode herrar; men jag
vill äfven i stillhet och ensamhet öfverväga, huru jag i
denna sak bör handla.
— Gud gifve Eders majestät goda tankar!
— Gud skydde Eders majestät!
— Gud bevare vårt fädernesland!
Befall! Och min klinga skall bana blodig väg i
hertigarnes led till Eders majestäts ära!
Dessa sista ord uttalades af riddar Holger Svantesson.
Konungen nickade åt sina rådgifvare och drog sig till-
baka in i sitt arbetsrum.
Der väntade honom drottningen.
Blek men lugn gick hon emot honom, sägande:
Dyre Erik! Tag fridens palm, som bjudes dig.
— Min ljufva Karin, mina ögons lust, mitt lifs väl-
signelse, stormig är i sanning din första tid som landet®
moder. — Dock, icke jag, mina förrädiska bröder hafva
uppväckt denna storm.
På lifvets höjder är det ofta storm, Erik. Den
idoge mannen i de fruktbara dalarna kan höra stormen
ryta öfver sitt hufvud, men sällan känner han dess raseri.
— Men bergvandraren, hvilken söker fjällets hjässa, erfar
detta i desto högre grad. — Så är det äfven med herska-
ren af ett rike, Erik. Han är utsatt för storm och han ut-
sätter sig äfven för densamma, under det att han tänker
på dem, som med förtroende se upp till honom.
— Ja, ljufva Karin, stormuppfylldt har lifvet alltid
varit för mig. Min moders underliga sinne har blifvit mig
gifvet och min faders häftighet. Förbannelsen drabbar mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0940.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free