Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 960 —
Drottning Karin hade kallat traktens spelmän med
sina fejlor till gärden och det var lust och glädje.
Drottningen, riddar Holger och fru Helena sutto ett
stycke ifrån planen och sågo på dansen.
Under det att densamma pågick, kommo tvenne re-
sande till fots vandrande upp mot gården samt stannade
och sago på den glada ungdomen.
— Här är glädje, sade den ene.
— Det är alltid glädje på Liuksala, svarade den an-
dre, som ej var någon annan än Klas Flemming, ståthålla-
ren öfver Finland.
— Jag trodde, att drottning Karin var mycket sorg-
sen, inföll hans sällskap.
Nej; hon är för god för att kunna vara sorgsen.
— Om jag kunde komma i tillfälle att få se henne.
^ r>et lär nog ej bli svårt, tänker jag.
— Det är en underlig historia, hon har
— Ja.
En ringa flicka bli drottning.
7~ Hon var född med drottningsjäl. Det ädla i hen-
nes mre har vid vaggan krönt henne med en osynlig
krona.
Det är ej om alla krönta, detta kan sägas.
—• Nej tyvärr.
— Vår nuvarande konung––––––
— Tyst, tysti
— Nå, nå, det kanske är bäst att tiga.
— Lås för mun är bättre än lås för kista.
— Kanske det.
— Tala är silfver, men tiga är guld.
Jag är tyst som muren.
Ser ni den gamla sorgklädda damen der borta.
Hon som sitter mellan riddersmannen och en fruga?
— Ja 1
— Det är drottning Karin.
— Är det hon?
— Jal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
