Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 992
Så går det till i den förnäma verldens äktenskap,
min vän :
— Gad vare pris, att jag ej hör till den verlden.
— Det kan dn med skäl säga.
Jag förstår ej, hur man kan öfverge sin hustru
eller hur en hustru kan öfverge sin man.
— Lycklig du.
— Jag hemtar af min beständighet ett nöje, som jag
är säker på, att jag ej skulle finna uti obeständighet.
— Det är troligt.
— Och en god hustrus småleende är en rik belöning
för hvarje omtanke om henne.
— Det tror jag.
I anseende till kärleken för mina barn har jag
lått lära densamma af alla djur omkring mig.
— Nå, de äro goda läromästare.
— Den lille fogeln, som bygger sitt näste under mitt
tak, undervisar mig.
— Det förstår jag.
— Fåret, som lammar, kon som kalfvar och andra
oskäliga kreatur, som fortplanta och vårda sitt slägte för
mina ögon, lära mig att vara sorgfällig om min egen afföda;
och på detta sätt har jag lärt klokhet och religion, sanning
och ömhet af djuren på mina egor, af foglarne i luften.
När Mathias sagt detta, tystnade han och skickade
sin äldsta dotter efter en mugg hembrygdt öl.
Adraste förundrade sig mycket öfver bondens enfald i
sina seder, hans sunda begrepp och hans anmärkningars
riktighet.
— Min vän, sade han, du har på samma gång både
bekymrat och förnöjt mig.
Ers nåds bekymmer göra mig smärta, isynnerhet
om jag sjelf förorsakat dem. Men glädjen är mig deremot
som den mildaste honung.
Adraste fortfor:
— Jag kom hit i uppsåt att hjelpa dig.
— Ah, ers nåd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
