- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
998

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 998 —
hörde buljret från staden samt fick se det rörliga lifvet på
gatorna. 1
Hon kände i sin väska, om hon hade cjvar de penningar,
hon fått och var nöjd när hon fann dem bibehållna.
Tillika hade hon något mat med sig, som goda menni-
skor gifvit henne under vägen.
Hon tog in i ett härberge och lefde på nådegåfvorna,
som hon medförde.
Men så blef det henne för tyst äfven där i härberget
och hon begaf sig nt i staden.
Törsten blef henne olidlig. Hon längtade efter öl och
vin. Hon gick för den skull in på en källare, kanske krog
är rätta uttrycket. Där hade hon ofta varit förut och där
hade hon många bekanta. Dit samlades en massa löst folk
och stället var illa kändt.
När hon kommit in på krogen, begärde hon en bägare
vin och lemnade fram en guldslant till betalning.
Hvar har du stulit den där, sade föreståndaren.
Då rann sinnet på henne och hon utropade:
En prinsessa stjäl intei Vexla slanten, om du kan,
krögare.
Det var farligt att yttra sådana ord på detta ställe,
hvilket var ett tillhåll för allt uselt inom Antwerpen. Detta
visste Cecilia mer än väl; men hon ville skryta och derför
skröt hon med sin guldslant.
Men det stannade icke därvid. Hon hade ännu mera
pengar och det ville hon ge tillkänna för att sätta sig i
respekt hos krögaren, som hon tänkte.
Jag har tillräckligt med pengar i pungen för att ge
er ett blått öga med den, sade hon.
Dessa ord hördes vidt omkring i rummet, i hvilket
bland andra gäster sutto vid ett bord två illa klädda per-
soner och tvenne unga flickor tillhörande detta samhällets
parias, som man gärna söker undvika.
— Hörde du, sade den ene karlen.
— Ger mig tusan på, att det är Cecilia.
— Hon är ju död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/1002.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free