Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1002 —
—• Nåd! bad gumman.
— Jag har sökt dig i »Trons barns» samfund. Den
hederlige Chicot skref till mig och underrättade mig om, att
han skaffat dig plats där.
Jag var där, sade gumman.
— Jag trodde det och reste dit för att bringa dig
glädje och erbjuda dig en fristad hos mig på din ålder-
dom. — Men du hade rymt. — Du ville ej lefva ett stilla
och fridfullt lif. — Ve dig, att jag skulle finna dig sådan,
moder.
— Nåd!
— Nej — förbannelse öfver dig, som sölar ditt namn
i smutsen !
— Förbarmande!
— Ve öfver dig!
— Hör upp!
— Du söker dräggen af samhället! Må du då sjunka
djupt, djupt, så djupt, att man aldrig skall kunna minnas dig 1
— Hör mig!
— Var förbannad!
Och han fattade sin gamla mor i håret och drog henne
med sig utåt gatan.
Hon skrek, till dess att sansen öfvergaf henne. Då
släppte han henne och lät henne bli liggande i en rännsten
bland äggskal och afskräde samt skyndade sig själf ur staden
för att rädda sig från fängelset för detta våld.
Moder och son sågo hvarandra aldrig mera.
Cecilia blef upptagen af barmhertiga menniskor och
förd till ett helgeandshus, der hon erhöll någon vård — men
inom kort befriades hon af döden från sina plågor och
hennes irrande ande togs från hennes kroppsliga hydda,
låtom oss hoppas — till frid. —
Den af Cecilias söner, hvilken så illa misshandlade sin
gamla och olyckliga mor, hette Johan Carl och den lärde
och namnkunnige höfdatecknaren Reyd omtalar, att denna
onaturliga son kort derefter föll i en tvinsot, som bringade
honom i grafven. Vidare gör Reyd den reflexionen: »att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
