Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1009 —
Hvilket härligt lif tillbragte icke det lilla trädet der-
rière i trädgården och hur mycket hade det ej att se och
höra.
Der kommo foglar och fjärilar flygande, der dansade
mygg°rna i solskenet och gyllne skalbaggar gungade sig i
blomkalkarne.
Tulpanerna och hyacinterna, hvilka med icke ringa akt-
ning hade behandladt det lilla trädet, för hvilket de hade
fattat ett slags: respekt, voro för längesedan utvissnade och
utblommade, under det att detsamma ännu fortfor att växa
och grönska.
Alla dagar gafs det något nytt. Törnrosorna blommade
och derefter georginerna och slutligen kommo astrarnes tid
och trädet trodde, att det skulle så fortgå.
Men en morgon, då det vaknade — hu! — då kom en
iskall blåst och vidrörde det så hårdt, att det förskräckt
darrade upp till den lilla kronan. Och då det säg sig om-
kring i trädgården, tycktes det vara så dystert och öde.
Astrarne voro nu äfven utblommade, men i deras ställe
syntes inga andra blommor. De stora träden hade fällt sina
löf och det arma lilla körsbärsträdet började blifva förskräckt
under de höga, aflöfvade gestalterna.
Men plötsligt såg det ned på jorden. — Ack hur för-
skräcktes det ej då! — Under natten hade de förlorat sina
vackra löf, som lågo vissnade och kringströdda vid desS föt
och under det det stod så och sörjde — se! — då kommo
små, glänsande silfverstjernpr från höjden, tusen sinom tu-
sen föllo så raskt ned, och blefvo hängande på det lilla trä-
dets nakna grenar, hvilket i sin fåfänga gladde sig åt denna
nya prydnad. Men silfverstjernorna voro kalla och det lilla
trädet ryste och darrade.
Inom kort var hela trädgården höljd af ett hvitt täcke,
hvilket var liksom väfdt af fina kristalltrådar. — Nej, något
så präktigt hade de det då aldrig sett förut.
Då solen följande dag gick upp och sken ned i träd-
gården, tycktes det trädet, som om allt omkring var för-
vandladt i silfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
