Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1015 —
Hau reste sig kaprak i fören af båten och började
svänga med åran öfver hufvudet.
Men den öfvermodige gör det sällan väl — den finner
nog sitt straff, barnl
Just som den käcke gossen skrattade som bäst och ville
visa junkern att han var karl, förlorade han jemnvigten och
— plask! — der låg han i vattnet.
Nu var det också slut med ens med hans öfvermod.
Hans glada skratt förbyttes plötsligen i jemmerliga nöd-
rop; men vattnet strömmade in i hans mun och näsa och
förqväfde snart nödropen, under det att gossen betogs af
dödsångest och det skulle säkerligen varit förbi med vår
lille våghals, om icke junker Bernhard hade varit tillstädes
med sin Fingal. — Hvilken lycka var det icke, att båda
voro till hands!
Junker Bernhard sprang genast ned i en annan båt
för att skynda till hjelp; men alla båtarna voro så väl fast-
gjorda, att han i hast icke fick någon loss och icke heller
kunde han finna någon lös åra.
Att först skynda upp till den närbelägna byn och hemta
hjelp, dertill var ingen tid och icke heller kunde junker
Bernhard simma.
Men Fingal kunde ju simma! Och se, han stod med
högburet hufvud och krafsade med framfötterna i jorden
och betraktade sin herre, liksom väntade han med otålighet
på hans befallning.
— Skynda dig Fingal, ropade junker Bernhard och
visade med handen på gossen, som nu var nära att drunkna.
Med en sats var Fingal i vattnet, sam ut till gossen,
fattade den nödställda i kläderna, sam med honom till land
och nedlade honom, alldeles genomvåt, men välbehållen,
vid sin herres fötter.
Ja, ja, för denna gång hade Gud i sin godhet icke
låtit straffet blifva så hårdt för den öfvermodige gossen;
men angenämt hade det kalla badet icke varit och icke
heller den förskräckelse och dödsångest, som han hade haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
