Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- [Planschbeskrivning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pl. 1.
STENSÄTTNING PÅ SELAÖN I SÖDERMANLAND.
Å en ansenlig landhöjd eller ås i södra trakten af Selaön är på en jämn, af nästan
oräkneliga grafkullar omsluten, plan denna väldiga stensättning uppförd. Längst i öster är rest en inåt
flat sten af 3½ alnars höjd och nära 1¾ alns bredd, Domstenen kallad, från hvilken utgå mot
vester tvänne något utböjda rader af dylika resta stenar, dessa på afstånd från hvarandra af 2, 3, 4
till 5 alnar. Den norra raden äger sju, hvaraf en mycket afslagen, samt den södra åtta stenar, alla
af olika höjd, nämligen från två till två ½ alnar, och med inåt vända flatsidor. Stensättningen,
hvilken sålunda i öster bildar en spets och å midten vidgar sig till 11½ alnars bredd mellan de nämnda
stenraderna, hvilka åter i vester komma hvarandra nio alnar nära och här sluta på hela 44
alnars afstånd från yttersta spetsen, liknar en stor Skeppssättning. »Domstenen» är med de
närmast stående rad-stenarna förenad medelst fina sten-randningar, och af lemningar efter sådana
finnes att de fortgått mellan radstenarna kring hela stensättningen. — Inuti, på afstånd från
»Domstenen» af omkring 25 alnar, samt sju alnar från södra, och fyra alnar från norra stenraden, är
en jordfast flat sten eller flisa af 1¾ alnars bredd vid jordytan och kring 5 tums tjocklek. Den
är upptill trubbig, och de flata sidorna stå mot öster och vester. Marken mellan denna och
stensättningens spets är ojämn. Inom stensättningen förekomma i öfrigt trenne klumpstenar, en i
närheten af fördjupningarna, och de andra två å skilda ställen närmare radstenarna, äfvensom
lemningar af tvänne från den nämnda randningen mellan två af den norra stenradens stenar
ingående likrigtade randningar förmärkas. Af de mellan flere af radstenarna varande fördjupningar
samt af luckor i randningarna finnes att radstenarna, hvilka jämte »Domstenen» nu äro sexton,
utgjort tjugufyra. Tecken efter några stensättningar eller jordupphöjningar, så väl vid flisan, som
annorstädes inom stensättningen, böra slutligen ock nämnas. Se Pl. 6, fig. 1.
Öfver fornlemningen finnas från 1600:talet tvänne grundritningar. Den ena af år 1667
utaf Z. E. Lundius (Församlingens d. v. Pastor) utvisar en krets af tretton stenar. Se Pl. 6,
fig. 2. Teknet för en fjortonde, i vester midt emot den östra spetsstenen (»Domstenen»), är af
nyare hand och sannolikt en origtighet, såsom eljest hela Lundii ritning, då radstenarnas antal
är för litet samt deras lägen sinsemellan ej rätteligen återgifna. Han upplyser: »I Ååsa
Ytter-Sellö socken finns många ättebackar, hvarest och dhesse 13 st. stenar å een hög kulle äro
upreste synas, doch uthan Rijtning och Ruunor, den största 3 alnar, dhe öfrige 1½ alnar öffr
Jordh.» Den andra grundtekningen, upprättad 1684 af Peringsköld (Pl. 6, fig. 3), samt med
öfverskrift: »Åsa backe», jämte uppgift att stensättningen är 40 steg lång och 11 steg bred,
upptager i en tämligen trogen fast något sned bild radstenarnas nuvarande antal, samt de närmast
omkring varande högarna och »stoora graffarne» (uppkomna genom intet annat än jordtägt till
högarna). — Ännu en uppgift från 1600:talet (1687) af Johannes Rivelius (»V. D. Minist»): »Vijd
Åsa 12 upreste steenar, men ingen skrifft uppå.» J. Thun, Past. på Selaön de första åren af
1700:talet, yttrar (i »Vita Palmsköldii», p. 8), att Åsahögen (Collis Åsensis) väcker största
förundran i anseende till sina många grafkullar, och att på denna hög Selaboerna (Selenses) fordom
under bar himmel haft ting; »till minne hvaraf tretton stenar, efter Domrarnes antal, äro i
ordning resta (»in cujus rei memoriam pro numero judicum XIII lapides ordine erecti visuntur). — Det
finnes att en förutfattad föreställning det stenarna i en tingsplats nödvändigt borde vara tolf eller
tretton förledt både Lundius, Rivelius och Thun.
Tekningen (Pl. 1) föreställer ifrågavarande minnesmärke sedt från vester i stark
förkortning, med »Domstenen» längst bort i bakgrunden. Pl. 5, fig. 1 visar stensättningen från nordost.
»Domstenen» är här närmast samt några radstenar bortskymda.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:17:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/drsminnes/0006.html
