Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Automobilens utveckling av ingenjör P. C. Rettig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 13. En 8-cylindrig
Alfa Romeo med
»super-leggers» kaross. Ett
europeiskt fullblod» från
åren 1939—40.
En egenskap som man länge sökte utrusta förgasaren med var, att den kunde
accelerera upp motorn till ett högt varvtal omedelbart efter att den gått med
lågt sådant. Detta visade sig emellertid vara ett synnerligen svårlöst problem.
Det löstes dock till största delen genom att accelerationspumpen uppfanns, och
särskilt goda lösningar framkommo i Amerika och i Sverige, där
Nife-förgasaren gjort sig känd för goda egenskaper vad hastig acceleration beträffar.
Från början apterades alltid förgasaren i ändan av ett särskilt rör,
insugningsröret, och gasblandningen sögs alltid i riktning uppåt från
förgasnings-kammaren. Efter ett par årtionden började emellertid en del fabrikanter att
placera den alldeles inpå motorblocket, och nu lämnade blandningen
kammaren genom ett horisontellt liggande rör. På detta sätt uppkom den
horisontella förgasaren, och härmed hade man fått två huvudtyper, vertikala och
horisontella förgasare.
Även om dessa förgasare fungerade något så när bra, fanns det dock åtskil-
Fig. 14. Frazer 1947. En
helt ny bil, byggd vid
de stora
Willow-Run-fabrikerna i U. S. A.
efter andra
världskrigets slut.
2 — Bilboken I.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
