Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Bilen; delar och definitioner av redaktör Gösta Holmström - Den synkroniserade växlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 13. Terränglastbil av 2-axlad svensk typ från 1942.
Detta är ett exempel på teknikernas vanetänkande. Försök gjordes förr i
tiden med handgas. De ha numera övergivits. Den preselektiva växellådan
(alltså låda av förväljartyp) finns ännu blott på några dyrare sportbilar.
Historien om de tre pedalerna erinrar för övrigt om flygplanens fotstyrning. Någon
gång i seklets gryning kopplade Henri Farmans mekaniker styrlinorna
bakfram. Ända sedan den dagsen styr man ett flygplan åt höger genom att föra
höger fot framåt; medan det naturligt borde vara tvärtom.
Tvåväxlade bilar ha inte funnits sedan T-Fordens tid. I allmänhet äro bilar
med motorer under 1,5 liters cylindervolym och 40 hk effekt fyrväxlade, medan
större bilar (huvudsakligen då de amerikanska) ha så starka motorer att de
klara sig med tre växlar. I några fall finnas på treväxlade vagnar en överväxel
(speedster gear) för vinnande av ökad fart eller förbättrad driftsekonomi.
Den synkroniserade växlingen
I bilismens barndom hade bilföraren ganska besvärligt att lägga in växlarna.
Man måste avvakta lämpligt ögonblick och noga passa varvtalen. En del
högvärdiga och högvarviga bilar (ex. Alfa Romeo) utrustades med varvräknare
för att underlätta bedömandet. På 1930-talet började bilfabrikanterna mer och
mer synkronisera växellådorna.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
