Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kopplingen av ingenjör Gösta Walroth - Kopplingens princip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII. Kopplingen
Av Gösta Walroth
Kopplingens princip
En förbränningsmotor är inte självstartande på samma sätt som en
ångmaskin, vilken igångsättes genom att man öppnar en ångventil, eller som en
elektrisk motor, vilken startas genom tillslagning av en strömbrytare. För att
komma i gång måste förbränningsmotorn dragas runt några varv med
appli-kerad yttre kraft (startmotor eller vev). Om motorn vid starten är kall,
utvecklar den till en början mycket ringa kraft och måste köras en kort stund i
tomgång för att uppnå lämplig arbetstemperatur, innan den utsättes för någon
belastning.
Det är därför tydligt, att på en bil som drives av förbränningsmotor någon
anordning måste finnas för överföring av kraften från motorn till bilens
driv-maskineri på sådant sätt, att motorn efter behov kan från- och tillkopplas.
Denna anordning kallas koppling och är förutom vid starten nödvändig för
att man skall kunna skifta från en utväxling i växellådan till en annan och
stanna bilen utan att behöva stoppa motorn.
I bilens barndom försökte man lösa problemet medelst en drivrem, som
kunde skiftas från en på den drivna axeln fast anbragt remskiva till en
intill-liggande remskiva, som var rörligt lagrad på samma axel. Denna lösning var
en direkt tillämpning av den då för tiden allmänt förekommande metoden för
kraftöverföring i verkstäder, där maskiner drivna genom remmar från en
gemensam transmissionsaxel i taket kunde stoppas och igångsättas utan att
kraftöverföringen i övrigt berördes.
357.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
