Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Växellådan av ingenjör Gösta Walroth - Växellådans manöverorgan - Växellägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 13. Växelspakens, växelförarnas och drevens lägen vid en 3-fartsväxellåda med
förskjutbara drev.
\ äxellägen
Växelspakens och växelförarnas lägen vid de olika växlarna i en
3-i’artsväxel-låda framgå av fig. 13. Vi se, att spaken vid ettan och trean är förd bakåt;
vid tvåan och backen framåt. Då det är två parallellt liggande växelförare
som vid spakens rörelse förskjutas, erhållas sålunda fyra olika lägen förutom
nolläget. Schematiskt kunna dessa lägen, om vi tänka oss de banor som
växel-spaksknoppen beskriver, återges i form av bokstaven »H» som i fig. 14. I [-no]lläget-] {+no]l-
läget+} är spaken fritt rörlig i sidled mellan
lägena V och H, men för att kunna inlägga
en växel måste man först föra spaken till
endera sidoläget och därefter framåt eller
bakåt, beroende på vilken växel, som skall
väljas. Dessa växellägen äro standardiserade
på alla amerikanska bilmärken med
3-farts-växellåda. På en och annan bil av europeiskt
fabrikat kunna dock växlarna ligga på annat
sätt, exempelvis så, att backen och tvåan,
respektive ettan och trean bytt plats med
varandra. Detta är dock sällsynt, och de
europeiska bilfabrikanterna ha numera så gott
som undantagslöst anpassat sig till
amerikansk standard i detta hänseende.
Fig. 14. Växellägena vid en
3-fartsväxellåda.
V — vänster sidoläge.
H — höger sidoläge.
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
