Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Kardanaxel och bakväxel av yrkeslärare Ellert Johnsson - Hypoidväxel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessutom finnes i bakaxelkåpan en
stödbricka (1), som upptager
eventuell fjädring i drevet vid särskilt
stora påkänningar. Drevets
förbindelse med differentialhuset är nitad
och dettas lagring i bakaxelkåpan är
utförd med koniska rullager.
Differentialdreven äro fyra och
bakaxlarna äro med bommar och spår
förbundna med bakaxeldreven. De fyra
differentialdreven äro på vanligt sätt lagrade på ett kors, och bakaxeldreven,
som med bommar och spår äro förbundna med bakaxlarna, äro lagrade direkt
i differentialhusets gods.
Fig. 15 b. Bakväxel, Ford lastvagn.
1. Stödbricka.
2. Lilla kardandrevets koniska avslutning.
3. Koniska rullager.
4. Lilla kardandrevet.
5. Stödtappens rullager.
6. Skarven mellan den delade
bakaxelkåpan.
Fig. 16. Hypoidväxel.
Hypoidväxel
En bakväxeltyp, som numera ofta användes på personbilar, är hypoidväxeln.
Denna växel är konstruerad så, att lilla kardandrevets kuggingrepp i stora
drevet ligger lägre än det senares centrum, vilket även framgår av fig. 16.
Denna typ medgiver användandet av längre kuggar på lilla drevet och ökar
kuggarnas ingreppsyta såväl som antalet kuggar i samtidigt ingrepp, vilket
resulterar i synnerligen tyst gång. Namnet hypoidväxel är en förkortning av
hyperboloidväxel, vilket avser en växel där axlarna ej ligga i samma plan, utan
korsa varandra. Lagringen av de olika detaljerna, liksom även differentialen,
är av samma utförande som i tidigare beskrivna bakväxlar.
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
