Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Framaxel och styrning av yrkeslärare Ellert Johnsson - Framaxelpartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIII. Framaxel och styrning
Av Ellert Johnsson
Framaxelpartiet
Terminologin för i detta kapitel berörda delar är, liksom i övriga delar av
bilen, omtvistad. Här komma att användas benämningar som äro vedertagna,
även om de kanske rent språkligt sett, inte tåla en granskning, dock kommer
en del av dessa benämningar att bytas ut eller ändras, i vilka fall förklaringar
härtill lämnas.
Med benämningen framaxelparti kommer att inbegripas, utom själva axeln
eller motsvarande detaljer i individuellt framaxelsystem, även styrspindlar,
spindelarmar, parallellstag och styrstag.
Fast framaxel.
Vid utformningen av bilens
framaxelparti hade de äldsta
bilkonstruktörerna hästvagnen som förebild.
Daimlers första bil, som vart färdig
1886, var sålunda utrustad med
vändskiva för framaxeln. Hela axeln kom
då att vrida sig kring sin mittpunkt,
fig. 1. Dessa axlar voro som regel
av stål i någon balkform, I- eller
U-sektion, eller också av rör.
Den fasta framaxeln kallas även
stel framaxel, till skillnad från de
individuellt avfjädrade, som sägas
vara ledbara.
Fig. 1. Framaxel med
vändskiva.
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
